Pyan Shinthaw Paulus Vittnesmål
Athet Pyan Shinthaw Paulus berättelse - han såg Buddha i helvetet.
Tillbaka från de döda
av Athet Pyan Shinthaw Paulu
Det anmärkningsvärda vittnesmålet från en buddhistisk munk i Myanmar (Burma) som återvände till livet som en förändrad man!
Inledning
Berättelsen som följer är helt enkelt en översättning av ett inspelat vittnesmål från en man med en livsförändrande historia. Det är inte en intervju eller en biografi, utan helt enkelt orden från mannen själv. Olika människor reagerar på olika sätt när de hör den här berättelsen. Vissa är inspirerade, vissa skeptiska, några kommer att håna och förlöjliga, medan några andra till och med har fyllts av raseri och ilska, övertygade om att dessa ord är en galnings fantiserande eller ett välgenomtänkt bedrägeri. Vissa kristna har motsatt sig berättelsen helt enkelt för att de radikala och mirakulösa händelserna som beskrivs här inte passar in i deras matta bild av en Allsmäktig GUD.
Mina Tidiga År:
Hej! Mitt namn är Athet Pyan Shinthaw Paulu. Jag kommer från landet Myanmar. Jag skulle vilja dela med mig mitt vittnesmål om vad som hände med mig, men först vill jag ge lite kort bakgrundsinformation från mitt liv under min uppväxt. Jag föddes 1958 i staden Bogale, i Irrawaddydeltat i södra Myanmar [f.d. Burma]. Mina föräldrar, som var fromma buddhister, som de flesta i Myanmar, döpte mig till Thitpin [vilket betyder "träd" på svenska]. Våra liv var väldigt enkla där jag växte upp. Vid 13 års ålder slutade jag skolan och började arbeta på en fiskebåt. Vi fångade fisk och ibland även räkor från de många floderna och bäckarna i Irrawaddy-området. Vid 16 års ålder blev jag båtens ledare. Vid den här tiden bodde jag på Övre Mainmahlagyon-ön [Mainmahlagyon betyder "Vacker kvinnas ö" på svenska], strax norr om Bogale där jag föddes. Den här platsen ligger typ 160km sydväst om Yangon [Rangoon], vår nations huvudstad.
En dag, när jag var 17, fångade vi ett stort antal fiskar i våra nät. På grund av de många fiskarna lockades en stor krokodil till oss. Den följde efter vår båt och försökte attackera oss. Vi var livrädda så vi rodde febrilt våra båtar mot flodstranden så fort vi kunde. Krokodilen följde efter oss och slog sönder vår båt med sin svans. Även fast ingen dog i denna incident, hade attacken stor inverkan på mitt liv. Jag ville inte längre fiska. Vår lilla båt sjönk på grund av krokodilattacken. Vi var tvungna att åka hem till vår by den natten på en passagerarbåt. Inte långt efter förflyttade min fars arbetsgivare min far till Yangon City [tidigare stavat Rangoon]. Vid 18 års ålder skickades jag till ett buddhistiskt kloster för att bli novismunk. De flesta föräldrar i Myanmar försöker skicka sin son till ett buddhistiskt kloster, åtminstone för en tid, eftersom det anses vara en stor ära att ha en son tjäna på det här sättet. Vi har följt denna sedvänja i många hundratals år.
En Nitisk Lärjunge till Buddha:
När jag fyllde 19 år och 3 månader (1977) blev jag en vanlig munk. Den seniora munken i mitt kloster gav mig ett nytt buddhistiskt namn, vilket är sedvänjan i vårt land. Jag hette nu U Nata Pannita Ashinthuriya. När vi blir en munk använder vi inte längre det namn som våra föräldrar gav oss vid födseln. Namnet på klostret jag bodde i kallas Mandalay Kyaikasan Kyaing. Den seniora munkens namn kallades U Zadila Kyar Ni Kan Sayadaw [U Zadila är hans titel]. Han var den mest berömda buddhistmunken i hela Myanmar på den tiden. Alla visste vem han var. Han var vida hedrad av folket och respekterad som en framstående lärare. Jag säger att han "var" eftersom han 1983 plötsligt dog när han var inblandad i en dödlig bilolycka. Hans död chockade alla. Vid den tiden hade jag varit munk i sex år.
Jag försökte hårt att vara den bästa munken jag kunde och att följa buddhismens alla föreskrifter. Vid ett tillfälle flyttade jag till en begravningsplats där jag bodde och mediterade ständigt. Vissa munkar som verkligen vill veta Buddhas sanningar gör saker som jag gjorde. Vissa flyttar djupt in i skogarna där de lever ett liv av självförsakelse och fattigdom. Jag försökte förneka mina själviska tankar och begär, från sjukdom och lidande och bryta mig fri från denna världs cykel. På begravningsplatsen var jag inte rädd för spöken. Jag försökte uppnå sådan inre frid och självförverkligande att till och med när en mygga landade på min arm lät jag den bita mig istället för att borsta bort den!
I åratal strävade jag efter att vara den bästa munken jag kunde och att inte skada någon levande varelse. Jag studerade de heliga buddhistiska lärorna precis som alla mina förfäder hade gjort före mig. Mitt liv fortsatte som en munk tills jag blev väldigt, väldigt sjuk. Jag var i Mandalay på den tiden och var tvungen att föras till sjukhuset för behandling. Läkarna gjorde några tester på mig och sa att jag hade både gula febern och malaria samtidigt! Efter ungefär en månad på sjukhuset försämrades jag. Läkarna sa att det inte fanns någon chans för mig att återhämta mig och skrev ut mig för att förbereda mig för att dö. Detta är en kort beskrivning av mitt förflutna. Jag skulle nu vilja berätta om några av de anmärkningsvärda sakerna som hände mig efter denna tid...
En Syn som Förändrade Mitt Liv För Alltid;
Efter att jag skrevs ut från sjukhuset återvände jag till klostret där andra munkar vårdade mig. Jag blev svagare och svagare och höll på att förlora medvetandet. Jag fick senare veta att jag faktiskt dog i tre dagar. Min kropp ruttnade och stank av död, och mitt hjärta slutade slå. Min kropp förbereddes för kremering och genomgick traditionella buddhistiska reningsriter.
Även om jag försvann i min kropp minns jag att mitt sinne och min ande var helt vakna. Jag befann mig i en mycket, mycket kraftig storm. En kolossal vind jämnade ut hela landskapet tills det inte fanns några träd eller något annat kvar, bara en plan slätt. Jag gick väldigt snabbt längs denna slätt ett tag. Det fanns inga andra människor någonstans, jag var helt ensam. Efter en tid korsade jag en flod. På andra sidan floden såg jag en fruktansvärd, fruktansvärd eldsjö. Inom buddhismen har vi inget begrepp för en plats som denna. Först var jag förvirrad och visste inte att det var helvetet förrän jag såg Yama, helvetets kung [Yama är namnet som tillskrivs helvetets kung i ett flertal kulturer över hela Asien]. Hans ansikte såg ut som ett lejons ansikte, hans kropp var som ett lejon, men hans ben var som en naga [ormande]. Han hade ett flertal horn på huvudet. Hans ansikte var väldigt bitskt, och jag var oerhört rädd. Darrande frågade jag honom om hans namn. Han svarade: "Jag är helvetets kung, Förgöraren."
Den fruktansvärda, fruktansvärda eldsjön;
Helvetets kung sa till mig att titta in i eldsjön. Jag tittade och såg den saffransfärgade dräkten som buddhistmunkar bär i Myanmar. Jag tittade närmare och såg en mans rakade huvud. När jag tittade på mannens ansikte såg jag att det var U Zadila Kyar Ni Kan Sayadaw [den berömda munken som dog i en bilolycka 1983]. Jag frågade helvetets kung varför min förra ledare hölls fängslad i denna plågosjö. Jag sa: "Varför är han i denna eldsjö? Han var en väldigt bra lärare. Han hade till och med ett undervisningsband som kallas 'Är Du en Man Eller en Hund?' som hade hjälpt tusentals människor att förstå att deras värde som människor är mycket större än djurens." Helvetets kung svarade: "Ja, han var en bra lärare. Men han trodde inte på JESUS KRISTUS. Det är därför han är i helvetet." (fotnot 10.)
Jag anvisades att titta på en annan person som var i elden. Jag såg en man med väldigt långt hår lindat på vänster sida av huvudet. Han hade också på sig en dräkt. Jag frågade helvetets kung: "Vem är den här mannen?" Han svarade: "Det här är den du dyrkar: Gautama [Buddha]." Jag blev väldigt upprörd över att se Gautama i helvetet. Jag protesterade: "Gautama hade god etik och god moralisk karaktär. Varför lider han i denna eldsjö?" Helvetets kung svarade mig: "Det spelar ingen roll hur god han var. Han är i den här platsen för att han inte trodde på den EVIGE GUDEN."
Sen såg jag en annan man som såg ut som om han hade på sig en soldatuniform. Han hade ett stort sår på bröstet. Jag frågade: "Vem är den här mannen?" Helvetets kung sa: "Det här är Aung San, Myanmars revolutionära ledare." Jag fick höra: "Aung San är här för att han förföljde och dödade kristna, men främst för att han inte trodde på JESUS KRISTUS." I Myanmar har folket ett vanligt ordspråk: "Soldater dör aldrig. De lever vidare." Jag fick höra att helvetets legioner har ett ordspråk som lyder: 'Soldater dör aldrig, men de hamnar i helvetet för alltid.'"
Jag tittade och såg en annan man i eldsjön. Han var en väldigt lång man och han var klädd i militär rustning. Han höll också ett svärd och en sköld. Den här mannen hade ett sår i pannan. Den här mannen var längre än någon människa jag har någonsin sett. Han var sex gånger längden mellan en mans armbåge och fingertopparna när han sträcker ut armen rakt, plus ett fingerspann när han sträcker ut handen. Helvetets kung sa: "Den här mannen heter Goliat. Han är i helvetet för att han hädade den EVIGE GUDEN och HANS tjänare David." Jag var förvirrad eftersom jag inte visste vem vare sig Goliat eller David var. Helvetets kung sa: "Goliat finns inskriven i den kristna Bibeln. Du känner honom inte nu, men när du blir en kristen kommer du att veta vem han är."
Jag fördes sedan till en plats där jag såg både rika och fattiga människor förbereda sig för att äta sina kvällsmåltider. Jag frågade: "Vem lagade maten åt dessa människor?" Helvetets kung svarade: "De fattiga måste laga sin egen mat, men de rika får andra att laga mat åt dem." När maten hade lagats åt de rika satte de sig ner för att äta. Så fort de började steg en tjock rök upp. De rika åt så fort de kunde för att lugna sina samveten. De hade svårt att andas på grund av röken. De var tvungna att äta snabbt eftersom de var rädda för att förlora sina pengar. Deras pengar är deras gud. En annan helvetes kung kom sedan till mig. Jag såg även en varelse vars jobb är att underhålla eldarna under eldsjön, för att hålla den varm. Denna varelse frågade mig: "Ska du också gå in i eldsjön?" Jag svarade: "Nej! Jag är bara här för att observera!" Utseendet på denna varelse som underhöll elden var mycket skräckinjagande. Han hade tio horn på huvudet och ett spjut i handen som hade sju vassa blad som kom ut från änden.
Varelsen sa till mig: "Du har rätt. Du kom hit bara för att observera. Jag kan inte hitta ditt namn här." Han sa: "Du måste nu gå tillbaka samma väg du kom." Han visade mig vägen till den öde slätten som jag först hade vandrat längs innan jag kom till eldsjön.
Beslutets Väg;
Jag gick länge tills jag blödde. Jag var varm och hade svår smärta. Till slut, efter att ha gått i ungefär tre timmar, kom jag till en bred väg. Jag gick längs denna väg en stund tills jag kom till ett vägskäl. En väg, som gick av till vänster, var bred. En mindre väg gick av till höger. Det fanns en skylt vid vägskälet som sa att vägen till vänster var för dem som inte tror på Herren JESUS KRISTUS. Den mindre vägen till höger var för dem som trodde på JESUS. Jag var intresserad av att se vart den större vägen ledde, så jag började gå nerför den. Det fanns två män som gick typ 300 meter framför mig. Jag försökte komma ikapp dem så att jag kunde gå med dem. Men hur mycket jag än försökte kunde jag inte komma ikapp dem. Så jag vände mig om och gick tillbaka till vägskälet. Jag fortsatte att titta på dessa två män medan de gick nerför vägen bort från mig. När de nådde slutet av vägen blev de plötsligt knivhuggna. Dessa två män skrek till av svår smärta! Jag skrek också till när jag såg vad som hände med dem! Jag insåg att den större vägen slutade i stor fara för dem som färdades längs den.
Inblick I Himmelen
Jag började jag gå längs de troendes väg istället. Efter att ha färdats i ungefär en timme förvandlades vägens yta till rent guld. Det var så rent att när jag tittade ner kunde jag se min egen spegelbild perfekt. Sen såg jag en man stå framför mig. Han hade på sig en vit dräkt. Jag hörde även vackert sjungande. Åh, det var så vackert och rent! Det var mycket bättre och mer meningsfullt än den gudstjänst vi har i kyrkor här på jorden. Mannen i den vita dräkten bad mig att gå med honom. Jag frågade honom: "Vad heter du?" men han svarade inte. Efter att jag frågat hans namn sex gånger svarade mannen: "jag är den som håller nyckeln till Himmelen.
Himmelen är en mycket, mycket vacker plats. Du kan inte gå dit nu. Men om du följer Jesus Kristus kan du gå dit efter att ditt liv är över på jorden." Mannen hette Petrus. Petrus bad mig sedan att sätta mig ner och han visade mig en plats i norr. Petrus sa: "Se mot norr och se GUD skapa människan." Jag såg den EVIGE GUDEN från ett avstånd. GUD talade till en ängel: "Låt oss skapa människan." Ängeln vädjade till GUD och sade: "Snälla, skapa inte människan. Han kommer att göra orätt och bedröva dig." [På burmesiska bokstavligen: "Han kommer att få dig att tappa ansiktet."]. Men GUD skapade en man som fick namnet ändå. GUD blåste på mannen och mannen kom till liv. HAN gav honom namnet "Adam". [Obs: Buddhister tror inte på skapelsen av världen eller av människan, så denna upplevelse hade en avsevärd inverkan på munken].
Sänd Tillbaka med ett Nytt Namn;
Då sade Petrus: ”Res dig upp nu och gå tillbaka dit du kom ifrån. Tala till folket som dyrkar Buddha och som dyrkar idoler. Säg till dem att de måste hamna i helvetet om de inte förändras. De som bygger tempel och idoler kommer också vara tvungna att hamna i helvetet. De som ger offergåvor till munkarna att förvärva meriter för sig själva med hamnar i helvetet. Alla de som ber till munkarna och kallar dem för 'Pra' [respektfull titel för munkar] kommer att hamna i helvetet. De som skanderar och 'ger liv' till idoler kommer att hamna i helvetet. Alla de som inte tror på JESUS KRISTUS kommer att hamna i helvetet.”
Petrus sa till mig att gå tillbaka till jorden och vittna om de saker jag hade sett. Han sa också: "Du måste tala i ditt nya namn. Från och med nu ska du kallas Athet Pyan Shinthaw Paulu ["Paulus Som Återuppstod."]. Jag ville inte gå tillbaka. Jag ville gå till Himmelen. Änglar öppnade en bok. Först letade de efter mitt barndomsnamn (Thitpin) i boken, men de kunde inte hitta det. Sen letade de efter namnet jag hade fått när han gick in i det buddhistiska munkskapet (U Nata Pannita Ashinthuriya) men det stod inte heller skrivet i boken. Då sa Petrus: "Ditt namn står inte skrivet här. Du måste återvända och vittna om JESUS för det buddhistiska folket."
Jag gick tillbaka längs guldvägen. Återigen hörde jag vackert sjungande, vars sort jag aldrig har hört innan eller sedan. Petrus gick med mig tills jag återvände till jorden. Han visade mig en stege som gick ner från Himmelen till skyn. Stegen nådde inte jorden, utan stannade mitt i luften. På stegen såg jag många änglar. Några som gick upp till Himmelen och några gick nerför stegen. De var väldigt upptagna. Jag frågade Petrus: "Vilka är de?" Petrus svarade: "De är GUDS budbärare. De rapporterar till Himmelen namnen av alla de som tror på JESUS KRISTUS och namnen av de som inte tror." Petrus sa sedan till mig att det var dags att gå tillbaka.
Är Det ett Spöke?
Det nästa jag var medveten om var ljudet av gråt. Jag hörde min egen mamma ropa: "Min son, varför lämnade du oss nu?" Jag hörde också många andra människor gråta. Jag insåg att jag låg i en låda. Jag började röra på mig. Min mamma och pappa började ropa: "Han lever! Han lever!" Andra människor som var längre bort trodde inte på mina föräldrar. Jag placerade sedan mina händer på sidorna av lådan och satte mig upprätt. Många människor drabbades av skräck. De ropade: "Det är ett spöke!" och sprang iväg så fort deras ben kunde bära dem.
De som var kvar var mållösa och darrade. Jag märkte att jag satt i en illaluktande vätska och kroppsvätskor, tillräckligt för att fylla ungefär tre och en halv kopp. Det var vätska som hade kommit ut ur min mage och mina inälvor medan min kropp låg i kistan. Det är därför folk visste att jag verkligen hade varit död. Inuti kistan fanns en slags plastfolie fäst vid träet. Denna folie placeras där för att hålla kvar ett liks vätskor, eftersom många döda kroppar släpper ut mycket vätska som min gjorde. Jag lärde mig senare att jag bara var ögonblick ifrån att kremeras i lågorna. I Myanmar placeras folk i en kista, locket spikas sedan igen och hela kistan bränns. När jag kom tillbaka till livet fick min mamma och pappa titta på min kropp för allra sista gången. Ögonblick senare skulle locket på min kista ha spikats igen och jag skulle ha kremerats!
Jag började omedelbart förklara de saker jag hade sett och hört. Folk var häpna. Jag berättade för dem om männen jag hade sett i eldsjön och sa att bara de kristna vet sanningen, att våra förfäder och vi har bedragits i tusentals år! Jag berättade för dem att allt vi tror är en lögn. Folket blev häpna eftersom de visste vilken sorts munk jag hade varit och hur nitisk jag hade varit för Buddhas läror.
I Myanmar, när en person dör, skrivs deras namn och ålder på sidan av kistan. När en munk dör skrivs munkens namn, ålder och antalet år han har tjänat som en munk på sidan av kistan. Jag hade redan dokumenterats som död, men som ni kan se lever jag nu!
Epilog
Sedan "Paulus som återuppstod" upplevde ovanstående berättelse har han förblivit ett troget vittne om Herren JESUS KRISTUS. Burmesiska pastorer har berättat för oss att han har lett hundratals andra munkar till tro på KRISTUS. Hans vittnesbörd är uppenbarligen mycket kompromisslöst. På grund av det har hans budskap väckt anstöt hos många som inte kan acceptera att det bara finns en väg till Himmelen: Herren JESUS KRISTUS.
Trots stort motstånd var hans upplevelser så verkliga för honom att han inte har vinglat. Efter många år i det buddhistiska munkväsendet, som en strikt följare av buddhistiska läror, förkunnade han omedelbart Kristi Evangelium efter sin uppståndelse och uppmanade andra munkar att överge alla falska gudar och följa JESUS KRISTUS av hela sitt hjärta. Före sin sjukdom och död hade han ingen kontakt med kristendomen alls. Allt han lärde sig under de tre dagarna i graven var nytt för hans hjärna.
I ett försök att få ut sitt budskap till så många människor som möjligt började denne nutida Lasarus distribuera ljud- och videokassettband med hans berättelse på dem. Polisen och de buddhistiska myndigheterna i Myanmar har gjort sitt yttersta för att samla ihop dessa band och förstöra dem. Vittnesmålet du nyss har läst har översatts från ett av dessa kassettband. Vi får höra att det nu är ganska farligt för invånare i Myanmar att förfoga över dessa band.
Hans orädda vittnesmål har landat honom i fängelse minst en gång, där myndigheterna misslyckades i sina försök att tysta honom. Efter hans frigivning fortsatte han att vittna om de saker han såg och hörde. Hans nuvarande vistelseort är osäker. En burmesisk informant berättade för oss att han är i fängelse och kan ha blivit dödad, medan en annan informant fick höra att han nu är frigiven från fängelse och fortsätter sitt ministerium.