Varje dag säger man välsignelsen:
Välsignad är DU, YAHUVEH vår ELOHIM, UNIVERSUMS KUNG, SOM har frälst & helgat oss med YAHUSHUAS [JESUS KRISTUS] BLOD, fyllt oss med SIN RUACH HA KODESH [HELIGA ANDE] och har befallt oss att räkna omern.
Idag är första dagen av Omern.
YAH den NÅDIGE, må HAN sända YAHUSHUA till att återvända till oss snabbt i våra dagar i YAHUSHUAS NAMN, AMEN!
Dag 11 Omer-Läsning:
Vecka 2 / Attribut 2 - Kraft/Disciplin (Gevurah) Att Sitta Vid Vår Herre YAHUSHUAS Fötter. Det här är särskilt tillämpbart för oss som är ledare och lärare av HANS Tora.
5 Mose 3:23-29
På den tiden bad jag så till YAHUVEH: 5Ms 3:24 ”YAHUVEH ELOHIM, DU har börjat att låta DIN tjänare se DIN storhet och DIN starka hand. Vilken gud i himlen eller på jorden kan göra sådana verk och sådana väldiga gärningar som DU?
5Ms 3:25 Låt mig nu få gå över dit och se det goda landet på andra sidan Yarden, detta vackra bergiga land och L’vanon.”
5Ms. 3:26 Men YAHUVEH hade blivit vred på mig för er skull, och HAN lyssnade inte på mig utan sade till mig: ”Det är nog. Tala inte mer till mig om denna sak. 5Ms. 3:27 Stig upp på toppen av Pisga och lyft upp dina ögon mot väster och norr, mot söder och öster. Se med dina ögon, för du ska inte gå över denna Yarden.
5Ms. 3:28 Anförtro Josua ditt uppdrag och styrk honom och ge honom mod. Det är han som ska gå över dit i spetsen för detta folk, och han ska ge dem i arv det land du ser.” 5Ms. 3:29 Vi stannade sedan i dalen mitt emot Beit-P`or.
Varför var YAHUVEH så sträng mot Moshe? Om någon förtjänade att korsa över till det utlovade landet, så gjorde han säkert det. Varför tuktade YAHUVEH honom på det här sättet?
Varför, då, skulle inte YAH ha tagit emot den uppriktiga begäran av Mose? Svaret ligger i självaste anledningen som YAH föreskrev konsekvenserna av Moses olydnad till att börja med.
4 Mose 20:7
Och YAHUVEH talade till Mose. HAN sade: 4Ms 20:8 ”Ta staven och kalla samman församlingen, du och din bror Aharon, och tala till klippan inför deras ögon, och den ska ge vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger församlingen och dess boskap att dricka.”
4Ms. 20:9 Då tog Moshe staven som låg inför YAHUVEHS ansikte, så som han hade befallt honom. 4Ms. 20:10 Och Moshe och Aharon kallade samman församlingen framför klippan, och han sade till dem: ”Lyssna, ni upproriska! Kan vi ur denna klippa skaffa fram vatten åt er?”
4Ms. 20:11 Sedan lyfte Moshe upp sin hand och slog med sin stav två gånger på klippan, och mycket vatten kom ut så att både folket och boskapen fick dricka.
4Ms. 20:12 Men YAHUVEH sade till Moshe och Aharon: ”Eftersom ni inte litade på MIG och inte höll MIG Helig inför Isra’els barns ögon, ska ni inte få föra in denna församling i det land som JAG gett dem.”
Mose demonstrerar för oss att hans straff var nödvändigt för att undervisa YAHUVEHS riktiga karaktär eller natur när det gäller hur HANS attribut av nåd och rättvisa måste samexistera. Våra handlingar – våra gärningar – har konsekvenser.
Med andra ord: Om Mose tilläts som en ledare att nonchalera YAHUVEHS anvisningar, så skulle hela Israel följa hans förebild och inte visa respekt för vem HAN är och att HAN säger vad HAN menar och menar vad HAN säger.
Gör vi inte samma sak idag när vi vägrar att hålla HANS Shabbat och HANS Högtider och säger att vi inte måste göra det? Älskar vi människors traditioner mer än HANS Tora? Sa HAN inte att de var HANS Högtider (3Ms 23) som skulle hållas för alltid?
Var inte YAHUSHUA lydig mot HONOM i ALLA saker och löd HONOM på varje sätt vilket innefattade hållandet av Högtiderna och Shabbaten och att lyda HANS Tora? Om YAHUSHUA är vår HERRE, borde vi inte gå i HANS fotspår? Genom våra handlingar och olydnad, får vi andra att nonchalera YAHUVEHS Helighet och YAHUSHUA HA MASHIACHS Budskap?
Detta borde få oss, som undervisar HANS Tora, att bäva åt HANS Ord och HANS Helighet.
Jakobs 3:1 - 2
Mina bröder, inte många av er bör bli lärare. Ni vet ju att vi ska få en strängare dom. Jakobs 3:2 Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp.
